Händelser och nyheter från Nordv

VM i långdistans start 3 februari 2011

Nisse och hundarna Faste, Gasten, Flinta, Skrika, Kisel, Leo, Fender, Kutter, Tuff, Skipper, Gippa och Lava startar på en av världens tuffaste långdistanstävlingar, Femundlöpet 600, som 2011 är VM i långdistans. Det är historiskt, då det är första gången som det anordnas ett VM i den här klassen. Årets äventyr varade i 2 dygn, 1 timma och 46 minuter varav 17 timmar och 6 minuter var "paus", d.v.s. inne på checkpoint.

Kanske var det p.g.a att årets Femundlöp tillika var VM i långdistans som traditionen med att starta på Bergmansgatan i Röros centrum är tillbaks! Med 71 startande 12-spann i 600-klassen blev det en tämligen lång transportsträcka från de parkerade hundbilarna fram till själva starten. Nisse hade startnummer 37, vilket innebar att det endast blev en 90° sväng mellan husen...

På bilden ligger några draglinor utlagda i väntan på att spannen kopplas in.

Det är spänning i luften, och ivriga hundar håller på att selas in, tätt placerade intill varandra. Med startnummer 37 är Nisses spann på väg att selas in längst till höger i bild.

Det är många handlers som hjälper till att hålla de ivriga hundarna. Ledarhundar ör Gasten och Faste, som här skall leds fram av Birgitta Holmgren, teamleader för det svenska landslaget.

För att underlätta svängarna i de trånga gatorna har arrangören lagt ut halmbalar.

Nu återstår bara 200 meter till själva startplatsen. Tack till alla handlers som hjälpte till att leda och bromsa spannet!

Nisse står på startlinjen, och har fokus i blicken.

Fullt med folk i startfållan. Det är endast 1 minut mellan de startande spannen, och med speaker, musik och en entusiastisk publik är det en otrolig stämning på Bergmansgatan.

Klarsignal från startern, och spannet är i väg.

Med en människovänlig temperatur kör Nisse ut på spåret utan mössa och vantar.

Från Röros är spåren tämligen lösa, men tack och lov var det inte så mycket övervatten på sjöarna som befarat. Efter 70 km har spannet nått Tufsingdalen som är tävlingens första checkpoint. Klockan är nu 18.47 och mörkret har lagt sig. Här finns ingen depå, utan allt som skall användas på checkpoint måste finnas med i släden från start. På denna checkpoint blir det tidsutjämning, och teamet får vila i 2 timmar och 45 minuter.

En halmbal blir lastad på släden och handler Tommy leder spannet till sin viloplats., Nästa steg är att fylla på det iskalla vattnen i vattenkokaren för att ge mat till hundarna. Det gäller att ha härdade händer som tål att arbeta i kylan! När hundarna väl är utfodrade plockas halmen fram och de har då möjlighet att koppla av inför nästa etapp mot Drevsjö som startar 21:33.
Från Tufsingdalen går spåret upp på fjället som ligger över 1000 meters höjd, och därifrån kan man se ljusen på andra sidan Femunden. Det var stjärnklart, och tämligen svag vind. Dåliga spår innan fjället, på fjället var det hårda spår, och även de sjöar som passerades var i år utan nämnvärt med övervatten.

Efter 65 km är klockan 03:06 och spannet kommer in till checkpoint Drevsjö, Även i år har vi hyrt en campingstuga, så efter sedvanliga checkpointsrutiner, där det i första hand gäller att se till att hundarna har det bra, blir det utrymme för 1 dryg timmas sömn innan det är dags att förbereda den 70 km långa sträckan mot Sövollen.

Sammanfattningsvis är spåren till Sövollen ovanligt ok. Lösa, naturligtvis, men det har varit väsentligt tuffare andra år.
Checkpoint Sövollen är som en fäbodvall, ganska primitiv men mycket gemytlig och med en ombonad cafeteria. Det råder alltid en väldigt trevlig atmosfär på denna checkpoint.

13.27 kommer teamet in till Sövollen, och spannen som kommer in visas till viloplats av funktionär. Spannen placeras ganska tätt, vissa främmande hundar kommer nästan helt upp i spannet!

Här samspråkar Nisse med en av tävlingens 17 veterinärer. Veterinärerna gör ett helt enastående arbete! En "veterinärhandbok" följer med varje ekipage från start, och där fylls i om någon hund har någon som helst anmärkning. Många gånger tar de tempen på hundarna, lyssnar på hjärtat, tittar på slemhinnorma, tassarna och leder. Det är alltid en mycket bra dialog mellan förare och veterinär.

Så inleds de vanliga checkpointsrutinerna, vilket innebär att först hämta vatten som skall värmas till hundarna. Handlern får inte hjälpa till med någonting annat än att peka vart vattnet är.

För att spara tid på checkpoint går Nisse med fylld vattenkokare till depåplatsen för att hämta upp depåsäckarna som skall användas. I dem finns bl.a filtar, snacks, extra hundsockor m.m. Inte heller här får handlers hjälpa till...

Vattnet skall nu koka upp för att hundarna skall få en del av dagsransonen. Varje tävling visar på en otrolig prestation av hundarna. Under dessa förhållanden förbränner en hund mellan 6000 och 11000 kcal per dag (jämfört med en maratonlöpares 4000-6000 kcal). För att tillgodose kaloriintaget ges hunden snacks varannan timme. Snacksen kan bestå av kött, kyckling, fisk o.dyl, och på checkpoint får de "flisat" kött som löser upp sig snabbt i vattnet.

Mätta hundar är nu väldigt intresserade av att husse skall få lagt ut halmen.

Gasten (sittande), Tuff, Kisel och Faste trivs gott tillsammans i halmen.

Sista proceduren är att lägga filtar över hundarna. Det är inte kallt, men filtarna gör att hundarna lätt kan koppla av från allt och alla runtomkring.
Därefter blir det mat och vila för husse. Efter en sammanlagd paus på 4 timmar och 52 minuter lämnar teamet Sövollen kl 18.19.

Nästa checkpoint är Tynset, dit spannet kommer 23.49. Det blev inga bilder i mörkret på Tynset. Efter 6 timmar på checkpoint, där det då även hanns med ett par timmars sömn, är det åter dags att ge sig ut, nu med Grimsbu som etappmål.

Många fina vyer utspelades, och med mobilkameran blev några ögonblick förevigade. På fjället är spåren hårda, men stundtals väldigt dåligt med snö. På några ställen var det så illa att sten och grus såg till att belagen fick sig en omgång...

Eftersom Femundlöpet är en riktigt kuperad tävling går spåret ännu en gång upp på över 1000 meter och denna etapp går ca 50% på rent kalfjäll.

Det var ett märkligt väder på denna etapp, som inleddes med att det nästan var vindstilla. Plötsligt, när Nisse stod och filmade, kom så kraftiga vindar att han höll på att blåsa av släden! Detta var början till ett riktigt busväder.

Efter 86 km (det står 75 km i banbeskrivningen) är kl 14.23 och teamet kommer äntligen in till Grimsbu. Vindarna på fjället var stundtals extremt kraftiga, och Nisse imponerades återigen av hundarnas förmåga att gå framåt. Det var flera spann som fick problem, och som tvingades att lägga sig till ro på fjället i väntan på att vinden skulle mojna.
Här sitter Faste och Gasten och väntar på att maten skall bli färdig... Det gällde för Nisse att jobba snabbt, då matskålarna for iväg i den hårda vinden. Checkpoint Grimsbu ligger väldigt öppet, och där finns inget som helst lä för hundarna.

Efter maten lugnade sig vinden, dock mycket tillfälligt. Hundarna var väldigt pigga, även om de alltid tycker att det är skönt att ligga i halmen.

Gippa är mer nyfiken än trött, men finner sig ändå väl tillrätta under filten.

Nisse hade för avsikt att vila 5 timmar i Grimsbu. Nästa distans 70 km är en tuff distans. Grimsbu ligger på ca 680 m, och nästa sträckans högsta punkt är 1180 m. När så klockan var 19.00 blåste det otroligt mycket, och han bestämde sig för att vänta. Fick då rapporter om att spann hade gett sig ut, för att sedan vända och åter komma tillbaks till Grimsbu. Han gjorde ett nytt försök när klockan var 23.00, men då var det än mer blåsigt. 04.30 gick vi ut, tog filtarna från hundarna och stoppade in dem i hundboxarna. Därmed var årets Femundlöp och historiens första VM i långdistans över för vår del.
Hundarna var pigga, inga skador eller diarréer, men det skall vara roligt! Om inte föraren tycker att det är skoj så smittar det snart av sig på hundarna.

För första gången fick vi nu se målområdet när vinnarna väntades in. Världsmästare blev Sigrid Ekran mycket tät följd av Robert Sørlie, som för övrigt har kört samtliga 22 Femundlöp! Vinnare av klassen Nordic Breed blev Trond Hansen med sina siberian huskies.

Det är en fantastisk kämparinsats av alla inblandade, och man är oerhört imponerad av dessa 4-benta atleter och dess förare. Femundlöpet avslutas med en bankett och prisutdelning på tisdag kväll. Grattis till Petter Karlsson, Claes Arvidsson, Stefan Falter och Heike Kontermann som var de fyra spann från Sverige som kom i mål på Femundlöpet 600 samt följande svenska förare som genomförde Femundlöpet 400: Taisto Thorneus, Kent-Gjoran Svendsen, Kim Dulk (siberian husky), Charlotta Rylander, Agneta Nilsson Hörnlund (siberian husky), Malin Sundin (siberian husky), Christer Afséer (alaskan malamute) och Lars-Åke Lundahl.

Tack till alla som har gjort den här tävlingen till ett oförglömligt minne!

Kontakta oss: e-mail:

	Kanske var det p.g.a att årets Femundlöp tillika var VM i långdistans som traditionen med att starta på Bergmansgatan i Röros centrum är tillbaks! Med 71 startande 12-spann i 600-klassen blev det en tämligen lång transportsträcka från de parkerade hundbilarna fram till själva starten. Nisse hade startnummer 37, vilket innebar att det endast blev en 90° sväng mellan husen... På bilden ligger några draglinor utlagda i väntan på att spannen kopplas in.
	Det är spänning i luften, och ivriga hundar håller på att selas in, tätt placerade intill varandra. Med startnummer 37 är Nisses spann på väg att selas in längst till höger i bild.
	Det är många handlers som hjälper till att hålla de ivriga hundarna. Ledarhundar ör Gasten och Faste, som här skall leds fram av Birgitta Holmgren, teamleader för det svenska landslaget.
	För att underlätta svängarna i de trånga gatorna har arrangören lagt ut halmbalar.
	Nu återstår bara 200 meter till själva startplatsen. Tack till alla handlers som hjälpte till att leda och bromsa spannet!
	Nisse står på startlinjen, och har fokus i blicken.
	Fullt med folk i startfållan. Det är endast 1 minut mellan de startande spannen, och med speaker, musik och en entusiastisk publik är det en otrolig stämning på Bergmansgatan.
	Klarsignal från startern, och spannet är i väg.
	Med en människovänlig temperatur kör Nisse ut på spåret utan mössa och vantar.
	Från Röros är spåren tämligen lösa, men tack och lov var det inte så mycket övervatten på sjöarna som befarat. Efter 70 km har spannet nått Tufsingdalen som är tävlingens första checkpoint. Klockan är nu 18.47 och mörkret har lagt sig. Här finns ingen depå, utan allt som skall användas på checkpoint måste finnas med i släden från start. På denna checkpoint blir det tidsutjämning, och teamet får vila i 2 timmar och 45 minuter.
	En halmbal blir lastad på släden och handler Tommy leder spannet till sin viloplats., Nästa steg är att fylla på det iskalla vattnen i vattenkokaren för att ge mat till hundarna. Det gäller att ha härdade händer som tål att arbeta i kylan! När hundarna väl är utfodrade plockas halmen fram och de har då möjlighet att koppla av inför nästa etapp mot Drevsjö som startar 21:33. Från Tufsingdalen går spåret upp på fjället som ligger över 1000 meters höjd, och därifrån kan man se ljusen på andra sidan Femunden. Det var stjärnklart, och tämligen svag vind. Dåliga spår innan fjället, på fjället var det hårda spår, och även de sjöar som passerades var i år utan nämnvärt med övervatten. Efter 65 km är klockan 03:06 och spannet kommer in till checkpoint Drevsjö, Även i år har vi hyrt en campingstuga, så efter sedvanliga checkpointsrutiner, där det i första hand gäller att se till att hundarna har det bra, blir det utrymme för 1 dryg timmas sömn innan det är dags att förbereda den 70 km långa sträckan mot Sövollen.
	Sammanfattningsvis är spåren till Sövollen ovanligt ok. Lösa, naturligtvis, men det har varit väsentligt tuffare andra år. Checkpoint Sövollen är som en fäbodvall, ganska primitiv men mycket gemytlig och med en ombonad cafeteria. Det råder alltid en väldigt trevlig atmosfär på denna checkpoint.
	13.27 kommer teamet in till Sövollen, och spannen som kommer in visas till viloplats av funktionär. Spannen placeras ganska tätt, vissa främmande hundar kommer nästan helt upp i spannet!
	Här samspråkar Nisse med en av tävlingens 17 veterinärer. Veterinärerna gör ett helt enastående arbete! En "veterinärhandbok" följer med varje ekipage från start, och där fylls i om någon hund har någon som helst anmärkning. Många gånger tar de tempen på hundarna, lyssnar på hjärtat, tittar på slemhinnorma, tassarna och leder. Det är alltid en mycket bra dialog mellan förare och veterinär.
	Så inleds de vanliga checkpointsrutinerna, vilket innebär att först hämta vatten som skall värmas till hundarna. Handlern får inte hjälpa till med någonting annat än att peka vart vattnet är.
	För att spara tid på checkpoint går Nisse med fylld vattenkokare till depåplatsen för att hämta upp depåsäckarna som skall användas. I dem finns bl.a filtar, snacks, extra hundsockor m.m. Inte heller här får handlers hjälpa till...
	Vattnet skall nu koka upp för att hundarna skall få en del av dagsransonen. Varje tävling visar på en otrolig prestation av hundarna. Under dessa förhållanden förbränner en hund mellan 6000 och 11000 kcal per dag (jämfört med en maratonlöpares 4000-6000 kcal). För att tillgodose kaloriintaget ges hunden snacks varannan timme. Snacksen kan bestå av kött, kyckling, fisk o.dyl, och på checkpoint får de "flisat" kött som löser upp sig snabbt i vattnet.
	Mätta hundar är nu väldigt intresserade av att husse skall få lagt ut halmen.
	Gasten (sittande), Tuff, Kisel och Faste trivs gott tillsammans i halmen.
	Sista proceduren är att lägga filtar över hundarna. Det är inte kallt, men filtarna gör att hundarna lätt kan koppla av från allt och alla runtomkring. Därefter blir det mat och vila för husse. Efter en sammanlagd paus på 4 timmar och 52 minuter lämnar teamet Sövollen kl 18.19. Nästa checkpoint är Tynset, dit spannet kommer 23.49. Det blev inga bilder i mörkret på Tynset. Efter 6 timmar på checkpoint, där det då även hanns med ett par timmars sömn, är det åter dags att ge sig ut, nu med Grimsbu som etappmål.
Många fina vyer utspelades, och med mobilkameran blev några ögonblick förevigade. På fjället är spåren hårda, men stundtals väldigt dåligt med snö. På några ställen var det så illa att sten och grus såg till att belagen fick sig en omgång... Eftersom Femundlöpet är en riktigt kuperad tävling går spåret ännu en gång upp på över 1000 meter och denna etapp går ca 50% på rent kalfjäll. Det var ett märkligt väder på denna etapp, som inleddes med att det nästan var vindstilla. Plötsligt, när Nisse stod och filmade, kom så kraftiga vindar att han höll på att blåsa av släden! Detta var början till ett riktigt busväder.
	Efter 86 km (det står 75 km i banbeskrivningen) är kl 14.23 och teamet kommer äntligen in till Grimsbu. Vindarna på fjället var stundtals extremt kraftiga, och Nisse imponerades återigen av hundarnas förmåga att gå framåt. Det var flera spann som fick problem, och som tvingades att lägga sig till ro på fjället i väntan på att vinden skulle mojna. Här sitter Faste och Gasten och väntar på att maten skall bli färdig... Det gällde för Nisse att jobba snabbt, då matskålarna for iväg i den hårda vinden. Checkpoint Grimsbu ligger väldigt öppet, och där finns inget som helst lä för hundarna.
	Efter maten lugnade sig vinden, dock mycket tillfälligt. Hundarna var väldigt pigga, även om de alltid tycker att det är skönt att ligga i halmen.
	Gippa är mer nyfiken än trött, men finner sig ändå väl tillrätta under filten.
	Nisse hade för avsikt att vila 5 timmar i Grimsbu. Nästa distans 70 km är en tuff distans. Grimsbu ligger på ca 680 m, och nästa sträckans högsta punkt är 1180 m. När så klockan var 19.00 blåste det otroligt mycket, och han bestämde sig för att vänta. Fick då rapporter om att spann hade gett sig ut, för att sedan vända och åter komma tillbaks till Grimsbu. Han gjorde ett nytt försök när klockan var 23.00, men då var det än mer blåsigt. 04.30 gick vi ut, tog filtarna från hundarna och stoppade in dem i hundboxarna. Därmed var årets Femundlöp och historiens första VM i långdistans över för vår del. Hundarna var pigga, inga skador eller diarréer, men det skall vara roligt! Om inte föraren tycker att det är skoj så smittar det snart av sig på hundarna.
	För första gången fick vi nu se målområdet när vinnarna väntades in. Världsmästare blev Sigrid Ekran mycket tät följd av Robert Sørlie, som för övrigt har kört samtliga 22 Femundlöp! Vinnare av klassen Nordic Breed blev Trond Hansen med sina siberian huskies. Det är en fantastisk kämparinsats av alla inblandade, och man är oerhört imponerad av dessa 4-benta atleter och dess förare. Femundlöpet avslutas med en bankett och prisutdelning på tisdag kväll. Grattis till Petter Karlsson, Claes Arvidsson, Stefan Falter och Heike Kontermann som var de fyra spann från Sverige som kom i mål på Femundlöpet 600 samt följande svenska förare som genomförde Femundlöpet 400: Taisto Thorneus, Kent-Gjoran Svendsen, Kim Dulk (siberian husky), Charlotta Rylander, Agneta Nilsson Hörnlund (siberian husky), Malin Sundin (siberian husky), Christer Afséer (alaskan malamute) och Lars-Åke Lundahl. Tack till alla som har gjort den här tävlingen till ett oförglömligt minne!